Funderingar.

Sitter här med ett glas juice och tänker lite. Jag har nog aldrig tänkt så mycket som jag har gjort det här lovet. Jag tänker på någonting exakt hela tiden. Okej, det går väl inte att inte tänka på någonting alls, men jag tänker på konstiga speciella saker. Det jag har tänkt mest på är väl antagligen skolan, det lär alla tänka mycket på. Har inte varit så rädd för att börja skolan förut. Hur har alla förändrats? Kommer det bli svårare och 100 gånger seriösare nu? Och sen så klart - vad fan ska jag gå för gymnasium?

Minns fortfarande när jag gick i 5:an. Man tänkte att det var en evighet kvar tills man började i 9an. Då man skulle få ha luciatåget, vara äldst & helt enkelt regera på skolan. Nu är vi där. Jag fattar inte vart tiden är? Jag minns allt som om det vore igår och skulle göra vad som helst för att få uppleva vissa saker en gång till. Men tiden går inte att få tillbaka så därför försöker jag ta vara på stunden och verkligen passa på att ha roligt när man väl kan.

Tänker mycket på vad jag vill göra med min framtid. Om ca ett halvår ska jag välja gymnasium. Jag har inte en aning om vad jag vill jobba med. Det har sväng från polis till journalist, men helst av allt vill jag nog jobba med barn. Förra sommarlovet behövde man inte tänka så mycket. Det var ett vanligt sommarlov och jag minns inte att jag tänkte på någonting speciellt. Det ända var att man skulle börja få betyg, woow..

Jag tänker mycket på att vi kanske inte längre kommer att vara det underbara tjejgäng vi alltid har varit om ett år. Vi kommer att gå olika vägar och risken finns att vi inte kommer träffas längre. Hemska tanke, jag vill aldrig glida ifrån mina älskade tjejer, och det tänker jag inte göra heller. Men gemenskapen vi har, kommer antagligen försvinna när vi inte går i skolan tillsammans längre. Det gör ont att tänka på hur nära vi är att splittras.

Och ändå så längtar jag så mycket till gymnasiet. Jag behöver verkligen en ny start. Nya tag och ny ork. Det känns som att jag är färdig med tillbergaskolan, samtidigt som jag inte vill sluta där. Jag går in på mitt 10onde år (om man räknar med förskolan), och jag kan inte fatta att jag har gått där så länge.

Jag hoppas verkligen att jag ska lära mig att respektera mitt riktiga jag i 9an. Jag orkar helt ärligt inte bry mig om vad alla andra tycker och tänker. Men det är svårt att låta bli att ta åt sig somsagt, men någongång måste man sluta bry sig. Är så tacksam för alla fina ord från mina vänner så det är inte klokt. Ni anar inte hur otrolgit mycket det stärker.

Jag vet inte ens varför jag skrev dethär. Jag ville bara få ur mig lite tankar faktiskt. Puss till alla som läste!

Kommentarer
Postat av: e

Tänker samma som dig. och de där sista...

Du förstår inte hur jäkla vacker du är. Det spelar ingen roll vad som än händer när du är nervös och sånt.. du är lika vacker ändå.

Du måste förstå att ingen annan än bara du bryr sig om det. Jag kommer alltid att stå upp för dig! Du är en sån underbar vän Malin, du anar inte hur lycklig jag är för att jag har dig.

Älskar dig, bästavänner för alltid<3

2010-08-06 @ 01:22:56
URL: http://eanderssonn.blogg.se/
Postat av: ylvisen

Elins ord gjorde mig gråtig :) Fantastiska vänner du har! Jättebra skrivet av dig, tycker du tänker helt rätt, skit i alla nördar som har en massa åsikter om diverse!



Ja vad skulle man välja för gymnasium, det finns ju 1000 alternativ idag. Jag valde ju barn och frititd för att det var lätt....gör inte det misstaget bara. :)



Jag kan ångra att jag inte gick någon bredare utbildning där man kanske kunde få någon bättre lön än vad barnskötare och förskollärare har, men men det går ju alltid att skola om sig efter några år :)



kram

2010-08-06 @ 10:14:52
URL: http://ylvisen.blogspot.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0