ni behöver inte läsa, måste bara skriva det.
Jag tycker inte att jag själv är ful, jag tycker inte att jag är tjock eller så. Men för det så måste allt inte vara perfekt. Jag har en grej med mig själv som jag verkligen hatar, som jag verkligen skäms för.
Jag blir fläckig. Och nu låter väl det konstigt för er som inte känner mig eller vet om det här. Men jag blir det iallafall. Jag blir liksom flammig i ansiktet & på andra ställen. Och jag vet, självklart, så finns det saker som är så mycket värre än det här. Men jag skäms för det så himla mycket. Jag vill inte konfirmera mig, för jag kommer bli så fläckig, alla kommer märka det - jag vill inte ens gå till skolan längre, inte på alla lektioner.
Kanske skulle det inte vara så här om det inte var så att jag alltid får kommentarer för det: "men gud vad har du gjort?" "vet du att du är jättefläckig?" "shit va fläckig du är!" Det har sänkt mitt självförtroende så otroligt mycket. Det har hindrat mig från att ha u-ringade tröjor, och jag vågar inte ens ha toffs i skolan längre, så ska det väl inte vara? Jag vet att jag måste lära mig att acceptera mig själv, tänka att jag duger som jag är - men det går inte! För precis när jag bestämmer mig för att "nej, nu får det vara nog, det är bara att acceptera", då kommer nästa kommentar. Det låter så sjukt töntigt jag vet, men om ni bara visste hur jävla jobbigt det är. Jag har skitmycket snygga kläder, men jag använder dem inte. Jag vågar inte visa det, jag står inte för att det är så jag ser ut.
Om jag bara fick en enda önskning i hela världen, så skulle det vara att fläckarna skulle försvinna, då kanske ni förstår hur hemskt det är? Och alla säger "sluta tänk på det, ingen bryr sig!". Men jag känner alla blickar & hör kommentarerna. En utav dom som sänkte mig mest, var när en kille sa till mig "men vad har du gjort? det ser ju fan inte klokt ut". Fy vad ledsen jag blev då, kul att höra verkligen. När jag umgås med mina tjejer, så tänker jag inte på det alls - jag skulle fan kunna sitta i världens u-ringning och en slickad tofs, jag bryr mig inte om jag blir fläckig, för att mina tjejer inte heller gör det. Ingen kollar konstigt och ingen kommenterar. Men jag fattar inte, det är väl självklart att jag vet att jag är fläckig? Och känns det bättre för dom personer som ständigt frågar? Jag försöker svara, men jag vet ju inte vad jag ska svara, för jag vet ju inte själv varför jag måste se ut så här!
Det började i 7:an, när vi hade muntlig redovisning, jag hade ett u-ringat linne och efteråt när jag tittade mig i spegeln blev jag chockad, jag hade aldrig kunnat ana att man kunde bli så fläckig. Efter det har det bara blivit värre & värre och nu vill jag knappt prata med folk längre, jag är så rädd för att få en kommentar, för ju mer folk kommenterar, ju värre blir det ju! Jag nöjer mig med ett godkänt på redovisningar, det skulle jag aldrig ha gjort förut, men nu är jag glad om jag ens går upp och ställer mig och pratar inför folk.
En utav dom få personer som verkligen vet hur jobbigt jag tycker det här är, är min mamma. Hon är en utav få som verkligen fattar att jag säger inte att jag hatar det för att få höra "nej malin du är finast", utan för att jag verkligen menar det! Som nu när jag ska konfirmera mig, jag vet att jag kommer bli fläckig, jag blir ju fan det bara jag tänker på det. Men tänk om alla bara skulle kunna förstå, ingen skulle behöva glo eller fråga saker. Jag vill knappt åka på träningar längre.. Nu när snön kom tillbaka tänkte väl alla att "fan, jag vill ha sommar", men jag tänker mer att "fan, jag vill inte ha köldutslag", för kylan har jag varit allergisk mot sen jag var liten, men inte var det någon som frågade då?
Jag vill inte vara en sån som dränker ansiktet i smink för att dölja mitt riktiga jag, men nu sminkar jag mig mycket mer än förut, och ibland flera gånger varje dag - allt för att dölja det. Jag låter håret hänga över ansiktet och har inte u-ringat.
Jag tänker ofta att "tänk om jag såg ut som henne, fan va lyx att inte bli fläckig", men man kan inte få allt i världen, och jag ska lära mig att acceptera det nu, för om jag gör det, så kanske det blir bättre. För jag vill ju inte ligga i min säng hela dagarna och tycka synd om mig själv, det finns så mkt som är värre.
Men jaja, nu har jag skrivit av mig lite, och jag hoppas att ni som läser kanske förstår lite iallafall, och låter bli att fråga nästa gång ni ser att jag blir fläckig.
Tack för mig.
malin gumman.. jag vet hur kommentarer kan sänka en. jag vet när orden kryper under huden och når hjärtat, då man vet att man har tagit åt sig. jag älskar dig så himla mycket gumman, och det gör jag för att du är du. vet att det är jobbigt för dig, men jag finns alltid. precis som på svenskan när vi gick iväg till bibblan toan. det är bara att säga till så kan vi gå ifrån.
ville inte att du ska må dåligt över dig själv.
jag älskar dig bästa vän, glöm inte det.
<3
malin, duvet att jag alltid finns om du vill snacka om de,
& du ska verkligen inte behöva må dåligt över de,
loveu<3
malin, dom flesta vet hur ont det kan göra när folk ska kommentera allt hela tiden. det gör verkligen riktigt ont och vissa som säger det förstår det inte ens själva eller vill bara va "tuffa" för sina kompisar. även om vi inte hörs eller träffas lika ofta som förut så vill jag att du ska veta att jag finns här, i alla lägen.
och jag ska vara ärlig och inte bara säga saker som ba" du är fin bla.bla"
utan jag tycker verkligen du är fin malin, riktigt riktigt söt oxå för den delen.
tycker bara det är så himla synd att folk måste behöva må dåligt för alla som ska kommentera, kolla snett eller så. vissa har utslag, vissa har finnar, vissa har fräknar, vissa har inga fräknar, vissa är mulliga, vissa är smala. varför kan vissa inte bara acceptera att det är så.
saknar dig<3
tycker det är så jäkla tråkigt när folk ska hålla på och trycka ner andra för att själva få må bättre ett tag hela j*vla tiden!!
fattar att det är asjobbigt, verkligen. och det är bara sjukt tråkigt att det ska behöva påvärka dig för att andra inte kan hålla käften. det verkar på dig också som om det har blivit värre nu(?) och jag blir så jäkla arg när du berättar att någon har sagt något eller till och med frågat VARENDA JÄKLA GÅNG!
men jag finns alltid här för dig, de vet du & det är bara ringa om du vill prata eller så.
jag älskar dig malin!!
jag håller med alla andra.
du ska verkligen inte få må så här dåligt. man blir så trött på alla som ska kommentera och det är dom som har mer fel än dig. De ser ut som ah...
Jag finns alltd mallanbrallan jag hoppas att du vet det. Du är jätte vacker och fin som du är! puss, jag älskar dig skiiiit mycket<3
